Hem - Galleri - Korpen talar - Historik - Ljud - Texter - Info - Recept - Länkar - Gästbok
Blåliden: En kort historik
av Toivo Burlin
Ladda ner som pdf (mejla för att få lösenordet)
Blåliden och "Blålia", en geografisk definition
Blåliden är en liten by i norra delen av Degerfors socken, Vindelns kommun, i Västerbottens län.
Byn, i början av 1900-talet stor och välmående, utgörs idag av ett fåtal bebodda gårdar mellan byarna Yttersjön och Slipstensjön. Blålidens bebyggelse är utspridd utan tydligt centrum och belägen längs nedre delen av Blålidenberget.
Det hus med fastighetsbeteckning Blåliden 3:2 som från 1990-talet varit en välbesökt mötesplats tillhör byn Blåliden men ligger geografiskt närmre Slipstensjön. Av olika skäl har benämningarna Blåliden och Blålia av husets inbyggare kommit att särskilt knytas till just detta hus, även om Blåliden är en hel by. De geografiska betydelserna av orden Blåliden och Blålia är alltså flytande och inkonsekventa, men i det följande är det i huvudsak huset Blåliden 3:2 med omgivning som avses med Blåliden.
Blålidenberget.
Blålidens förhistoria ( – 1883)
Blåliden ingick inte i det Romerska riket. Området var under järnåldern och folkvandringstiden knappast ens en del av Germanien. Området var länge endast ett västerbottniskt sly- och granskogstäckt berg, tidlöst otillgängligt och oupptäckt av den västerländska civilisationen. Men under tidigt 1800-tal nåddes även denna plats av den sextusen år gamla och långsamt spridda bondekulturen. Det område som idag utgör byn Blåliden med omgivningar – Blålidenberget, skogs- och myrmarkerna mot Jopptjärn – var ditills endast nyttjat av renskötande samer för djurens vinterbete. Landskapet är fortfarande präglat av denna samiska period. Påtagligt är det i många försvenskade samiska namn på platser, berg och sjöar (som t.ex. Jopptjärn som enligt legenden var en uråldrig mötesplats för samerna vintertid). När byn Slipstensjön grundades 1793 kan området som idag är Blåliden ha börjat utforskas. Blålidenberget kom att koloniseras av familjen Andersson, som antagligen var de första bofasta inbyggarna där. Någon gång vid samma tid växte byn Blåliden fram. Under 1800-talet blev Blåliden en större by än Slipstensjön och hade både skola och postkontor. Dessutom var byn mötesplats för det frikyrkliga och årliga ”Blålidenmötet”.
Skogen mellan Blåliden och Jopptjärn.
Johan Albert Burlin invandrar från norr. Det första nybygget (1883-1937)
I byn Degerliden i närheten av Burträsk bodde och verkade storbonden Johan Fredrik Burlin (13/5 1815–8/11 1898). Hans lada med initialerna JFB kan än idag beskådas i Degerliden. Föga smickrande berättelser är knutna till denne person. I den muntliga traditionen har han inte minst anklagats för att ha orsakat sin hustrus död i samband med en fest. Men det är bl.a. från en bouppteckning klarlagt, och i muntlig tradition omtalat, att han med tidens mått var en mycket välbeställd bonde som var ägare till både silver och ett landområde på över 100 hektar. Han led dock av svår alkoholism och på grund av sitt missbruk tvingades han efterhand att sälja det mesta av sina jordtillgångar till stora skogsbolag. Förmodligen var han ett vällovligt byte för baggbölande skogsköpare och slutade sina dagar som utblottat fattighjon i Degerliden. Hans stora familj med nio barn splittrades. Den yngste sonen hette Johan Albert Burlin (f. 1856). Han skickades iväg söderut som tioåring, först till Innerträsk, sedan till Blåliden, som getare. Därefter var han bosatt på Svanastorliden och i Slipstensjön innan han gifte sig med soldatdottern Maria Karolina Flank (f. 1851) från Hjuken. På den tidigare nämnda släkten Anderssons ägor bosatte sig Johan Albert med sin hustru 1883. Han kom dit som ”inhysesman” och uppförde 1884 det första burlinska huset på Blåliden. Platsen skall då ha ha varit föga attraktiv; fullkomligt igenväxt med granskog och sly. På platsen, som ursprungligen på grund av sin otillgänglighet kallades Brannber’risgrangrunn (Brand-bergs-ris-gran-grunden) skall ett björnide ha funnits. Genom att fördriva björnen och svedjebränna och dika ur myrarna fick Blåliden den öppna och storslagna utsikt som platsen har idag.
Huset kom att få en lite speciell roll i bygden. Genom sitt geografiska läge bredvid lyckselevägen, förbindelseled mellan fjäll- och kustland, mellan bofasta och nomader och frekventerat av tattare och luffare, kom det att fungera som ett slags gästgiveri och övernattningsställe för förbipasserande handelsmän och resande. Det uppstod lokala talesätt om den burlinska gästfriheten. Vid denna tid var förbindelselederna och transportmöjligheterna av ett annat slag än idag. Landsvägen var knappast mycket mer än två hjulspår, och eftersom hästen sällan användes som riddjur i större utsträckning var det för de flesta en hel dags färd till Vindeln till fots.
Dramatiska händelser saknades inte. År 1894 utspelades i huset ett våldsamt slagsmål mellan lokala inbyggare och tillresta personer från Innerträsk, som tragiskt slutade med att en yngling från den senare byn fick skallen spräckt med en båthake och efter en månads sjukdom avled.
Någon gång under denna tid inleddes de långvariga goda förbindelserna med de renskötande samerna, främst från släkten Skum, som av tradition hade sina färdvägar över Burlins ägor. Ända in på 1960-talet, innan storsamhällets omvandling tvingade såväl bönder att rationalisera sina jordbruk eller lägga ner, och samerna att avsluta sin nomadiserande tillvaro, passerade ”skummara” med sina renhjordar varje år över Burlins ägor. Ett samarbete som enligt båda parters utsagor ska ha fungerat på bästa sätt.
Per Skum och Morbror Stefan Burlin i Blåliden 1993.
Blåliden kommer i Burlins ägo
Till att börja med fick Johan Albert endast arrendera tomten av Anders Andersson. Arrendeformen kallades skattetorp och gällde på femtio år, i detta ingick "stora rättigheter", som Thure Burlin berättade i ett samtal 1978: "nödigt husbehovsvirke, mulbete och vedbrand, med mera", följde med brukanderätten. 1934, då de femtio åren hade gått, hade det dock blivit generationsskifte i det anderssonska hemmet, och då det samtidigt var dags för storskifte mellan sönerna, blev det nu aktuellt för familjen Burlin att försöka köpa ut tomten. Thure Burlin berättar i samtalet 1978 att köpet snabbt blev avklarat: "Men då gatt gamm-Burlin (Johan Albert Burlin) taga å rust sej en brännvinsflask å bestå på nå supar åt Jon Annerssas fru, å då, då vart de fell då si götte iil att de då vart de så hon, hon godkänte de att dom skulle få köp det där för all tid… Men då gicke bort de där rättigheterna."
Johan Oskar Burlin och Johan Thure Burlin ( 1937– 1992)
Johan Alberts ende son, Johan Oskar Burlin (f. 1885), hade tillsammans med hustrun Agda Kristina Johansdotter (1885–1967) tagit över gården på 1910-talet men familjen kom 1927 att, av okänd anledning, lämna Blåliden och upprätta ett nytt hemman i Broknäs. Under Johan Oskars tid fungerade Blåliden också som postkontor.
När Oskars och Agdas äldste son Johan Ture Burlin (1909–1992) återvände för att överta hemmanet runt 1937 rev han den gamla och nu troligen ganska förfallna byggnaden och byggde ett nytt hus – ett Per-Albin-torp i tidens stil – delvis lagd på den gamla grunden. Det första huset hade stått på platsen i drygt femtio år. Det nya, inklusive ladugården, uppfördes åren 1937–1939.
Ture Burlin gifte sig 1940 på Blåliden med Jenny Malm (1916–1984) från Örträsk. De fick tre barn: Doris (f. 1940, gift Molnar), Laila (1947–1990, gift Johansson) och Stefan (f. 1957). Familjen verkade på Blåliden som självägande småbönder t o m 1966, då sviktande ekonomi gjorde att jordbruket lades ner. Familjen flyttade till Vindeln men behöll huset. Detta var en nödåtgärd som inte var önskad. Mycket arbete hade lagts ner på gården. Ture Burlins hårda arbete med att ta bort sten och förvandla den svårbrukbara marken runt gården till kulturlandskap hade gett goda resultat.
Efterhand styckades skog, ängsmark och ett sommarhus, som tillhört gården sedan 1884, av från tomten och såldes till olika köpare. Huvudbyggnad med kringliggande tomt behölls dock.
Familjen Burlin ca 1955: Från vänster Jenny, Doris, Laila och Ture.
Perioden 1966–1991 fungerade huset som sommarstuga men stod i stort sett tomt. 1984 – då hemmanet fyllde 100 år – ärvdes det av Stefan Burlin. Tre år senare bodde för första gången på länge några personer i huset för en längre tid. Laila och hennes barn Toivo (f.1972), Magdalena (f.1974) och Jon (f.1976) levde då där under två veckor på sommaren.
Två generationer Burlin: Stefan och Ture i mitten av 1970-talet.
Blålidens moderna kulturhistoria (1991-2004)
När Jon Johansson, Toivo Johansson (Burlin) och Jimi Axelsson (f.1972) i juni 1991 åkte ut till det öde huset för att skriva och spela in musik till musikprojektet Gränslandsskymning inleddes en ny era för platsen. De tre hade i november 1990 bildat en ny grupp och reste till Blåliden med instrument och ljudutrustning för att skriva och spela in musik. I sex veckor levde de i det närmaste isolerade från omvärlden, och arbetet resulterade i en ambitiös demo.
Jon Johansson och Jimi Axelsson under inspelning. Toivo Johansson (Burlin) 1991.
Detta var den längsta period som några personer bott i huset på 25 år, och senare denna sommar anlände också Magdalena Johansson (Burlin) och Stefan Burlin. Kuno Nilsson (f.1948), från Svanastorliden, och Sture Hörnberg (f.1954), från Slipstensjön, blev snabbt bekanta med husets nya inbyggare och en vänskap inleddes.
Gränslandsskymning, kassett inspelad i Blåliden 1991 av Jimi Axelsson, Toivo Burlin och Jon Johansson.
År 1992 stod huset tomt, men 1993 återvände Toivo och Stefan Burlin med en ny konstellation på tio personer. Förutom att fira midsommar kom de att ägna sig åt olika konstnärliga aktiviteter. Bland de nya gästerna fanns Stefan Pettersson (f.1970) Pär Hansson (f.1970) och Fredrik Redelius (f.1971). T. Burlin och Pettersson, som i Umeå i maj samma år bildat en duo, tog sig namnet Ivan & the Inkas efter en sång som de på plats – i husets kök – skrev och spelade in med Hansson: Nattvarden väntas på Blålidens berg. Ivan & the Inkas spelade under de följande två åren in ett flertal låtar i en folkmusik- och jazzinfluerad stil (de återförenades som duo 2009).
Stefan Pettersson 1993. Pär Hansson 1993. Fredrik Redelius och Toivo Burlin 1993.
För Pär Hansson innebar mötet med Blåliden att han inspirerades till att skriva poesi. Några år senare resulterade detta i den kritikerrosade diktsamlingen Ruckel (Norstedts 1998) – dedicerad till Blåliden och dess bosättare och präglad av djupa intryck från somrarna i Blåliden. Hansson utvecklade senare ett uppmärksammat författarskap där han då och då återvände till de västerbottniska kultur- och språkmiljöerna, bl.a. i Motorsågsminne (Norstedts 2009).(läs mer om Pär Hansson: Norstedts Förlag) Redelius gick efter vistelserna i Blåliden vidare till skådespelar-, radio- och producentverksamhet.
Henrik Tegström och Toivo Burlin bakar bröd 1994. Sture Hörnberg lagar gädda 1994.
Under 1994 antog Blåliden formen av ett permanent sommarkollektiv. Husets konstellation bestod av sjutton personer som bebodde huset från juni till december. Nya gäster var bl.a. Per-Arne Sträng (f.1976), senare uppmärksammad konstnär, och Henrik Tegström (f.1971). Detta år kulminerade med ett nyårsfirande i köket 1994/95. Det var en dynamisk period som resulterade i att en stor mängd konst, musik, och litteratur skapades på platsen. En videodokumentär om sommarens liv betitlad Blåliden ’94 producerades av Roland Nilsson (f.1971). Material ur den kom senare att återkomma i andra sammanhang.
Inbyggare 1994. Från vänster: Roland Nilsson, Pär Hansson, Henrik Tegström, Toivo Burlin, Per-Arne Sträng, Stefan Karlström, Morbror Stefan Burlin och Jon Johansson.
År 1995 bebodde i stort sett samma personer som åren innan Blåliden. Nu anlände bl.a. Liselotte Wennberg (f.1973), en konstnär som under två somrars tid satte en påtaglig prägel på husets inredning med fantasifulla kreationer.
I juli 1995 producerade Ivan & the Inkas låten Garderoland, inspirerad av en besynnerlig händelse en månad tidigare. I juli intervjuade Redelius per telefon från Slipstensjöns Lanthandel Hansson i P4-programmet Prat. Blåliden blev nu för första gången medialt uppmärksammat – av en tidigare besökare. Hansson berättade om livet på Blåliden och annonserade för hemvändardagen i Slipstensjön, som gick av stapeln helgen efter och då bevistades av inbyggarna. En vecka senare, 22 juli 1995, kom den sommarens höjdpunkt då boxningsentusiasten Kuno Nilsson gick upp i ringen mot OS-deltagaren Sören Antman i en numera legendarisk match.
Inbyggare 1995. Från vänster: Jon Johansson, Liselotte Wennberg, Roland Nilsson, Morbror Stefan Burlin, Pär Hansson och Toivo Burlin.
Stefan Burlin 1995. Liselotte Wennberg 1995. Kuno Nilsson 1995. Henrik Tegström 1995.
Under åren 1996–1998 kom sommarkollektivens sammansättning att bli flytande till karaktären. Flera av de tidigare gästerna försvann och ersattes av nya, mer eller mindre tillfälliga, ansikten. Men kreativiteten tog sig nu en del nya uttryck. År 1996 målades huset, det skapades en ny uteplats och Saln – det centrala festrummet som dittills stått tämligen tomt – fick sitt nuvarande möblemang med det omfångsrika biblioteket. Under vintern flyttade J. Johansson med hjälp av Sträng upp sitt bohag till Blåliden. Nu hamnade hans stora samling med 78-varvsskivor i Saln. Stenkakorna kom sedan att bli en av de viktigaste sociala knytpunkterna i huset.
Jon Johansson med sportkorv 1996. Per-Arne Sträng och Sture Hörnberg 1996.
Under 1997 firades en mycket välbesökt midsommar. T. Burlin och J. Johansson var därefter långtidsboende i huset. För att glädja sig själva återförenade de Ralph Zastors i köket och komponerade ett flertal låtar – bl.a. embryot till den av Blåliden starkt inspirerade Sommar i torpet. Burlin skrev samtidigt en stor del av uppsatsen Skyskrapornas och de röda stugornas musik. Jazz och svensk folkmusik på Adventures in Jazz and Folklore (1998).
Robin Spurrier 1997. Kristina Klasén 1998. Nora Clausen 1998.
År 1998 blev liksom 1992 ett mellanår. Huset var då bebott endast några få dagar, då en regnig midsommar firades i köket och för sista gången på lång tid. Men Blåliden fick genom Hanssons under våren 1998 publicerade diktsamling Ruckel ett slags mindre medialt genombrott med många omnämnaden i riksmedierna.
Fanny Carinasdotter 2000. Hanna Tiitus 1999. Mia Flyckt 2000.
Perioden 1999–2000 inleddes en ny era då Hanna Tiitus (f.1976), och Fanny Carinasdotter (f.1978), anlände till Blåliden. Carinadotter kom bl.a. att ägna sig åt senare uppmärksammad konstnärlig verksamhet. Under perioden 2000–2005 bildade Tiitus och Carinasdotter med T. Burlin, S. Burlin, Sträng och Johansson något av en kärngrupp i Blåliden. Inom denna började diskussioner föras om att starta en förening för Blåliden.
Underjordisk verksamhet: Blålidens Intresseförening bildas år 2000.
Initiativet till att bilda föreningen togs av Blålidens ständige mentor Sture Hörnberg 7 juli 2000 i Saln. Vid bildandet deltog Hörnberg, S. Burlin, T. Burlin, Johansson, Carinasdotter, Sträng, Tegström, Tiitus och Mia Flyckt. Den första styrelsen bestod av Hörnberg, ordförande, Tegström, kassör och Johansson, sekreterare. Tiitus och Sträng blev justeringsmän, Carinasdotter vice ordförande, Flyckt vice kassör, S. Burlin vice sekreterare och T. Burlin föreningsideolog. Denna förening blev något av ett embryo, men föreningens namn, mening och mål slogs i huvudsak fast denna kväll. Först 2003 kunde Blålidens Intresseförening på allvar dra igång sin verksamhet.
Morbror Stefan Burlin 2000. Per-Arne Sträng 2000.
År 2001 hände flera nya saker. För första gången på nästan tio år fick huset ett kylskåp. Dessutom gjordes en storstädning av Kammarn där det inrättades en skrivarhörna med ett par gamla skrivmaskiner. Tiitus och T. Burlin målade om ”Doris rum” i en klargul färg, och den legendariska tramporgeln, som på sextiotalet stod i Saln och därefter befann sig i en långvarig exodus, återkom till Blåliden. Till inbyggarnas glädje kunde den äntligen placeras på sin ursprungliga och rättmätiga plats.
Toivo Burlin placerar brevlådan i Blåliden 2002.
Under 2002 bosatte och mantalsskrev sig T. Burlin för ett år i Blåliden. Med S. Burlin, Tegström och Tiitus firades midsommaren där med besök av inbyggare från Slipstensjön. Kort därefter hölls den största festen i modern tid i Blåliden, i samband med att inbyggarna anordnade en ”Trivselkväll på Blålia”. Det var ett evenemang som oväntat besöktes av mer än fyrtio personer från när och fjärran, och som sedan dess har blivit vida omtalat. År 2003 försökte inbyggarna med K. Nilsson och M. Burlin i spetsen att upprepa succén med ”Trivselkväll på Blålia”. Men pga. dålig tajming, mitt i semestertiderna, kom bara tre besökare.
”Trivselkväll på Blålia” 2002.
Detta var också året då en helt ny slags händighet infann sig på Blåliden: En ny, vacker yttertrappa byggdes under en dag av K. Nilsson, T. Burlin, S. Burlin, Tiitus och M. Burlin. Under hösten, under en vecka i oktober 2003, bodde Axelsson, Sträng, Carinasdotter, Tiitus, T. Burlin och Johansson i huset. I samband med detta höll de ett konstituerande möte för Blålidens Intresseförening. Detta ledde till att föreningen i december 2003 till sist kunde registreras och i april 2004 en prototyp för föreningens hemsida läggas upp på adressen www.blaliden.3w.se.
Ny yttertrappa, ”bro”, 2003. Tramporgeln på rätt plats 2003. Magdalena Burlin 2003. Jon Johansson 2003.
Åren 2004–2006 kom i Blåliden att präglas av både lugn och förändringar. Gruppen av inbyggare hade en fast kärna, bestående av S. Burlin, T. Burlin, M. Burlin, Sträng och Johansson, som i olika konstellationer bebodde huset under somrar och höstar. Andra inbyggare var Tiitus,Carinasdotter, Florian och Simone Heesch samt Jennie Larsson. Sommaren 2004 stördes huset av ett illasinnat sabotage i terrorismens tecken: En anonym vandal, troligen bosatt mellan Slipstensjön och Svanastorliden, fyllde Blålidens slaskbrunn med stora stenar.
Inbyggare och besökare 2004. Från vänster Jörgen Nilsson med söner, Florian Heesch, Hanna Tiitus, Simone Heesch och Magdalena Burlin.
Perioden 2004–2005 inledde Toivo Burlin och Per-Arne Sträng i Blåliden ett samarbete kring ett filmprojekt om Blåliden som plats och fenomen. Till denna produktionsgrupp knöts också snart Jon Johansson. De tre medlemmarna arbetade vidare med projektet 2006–2007, i Blåliden, Göteborg och Umeå och tog sig i slutet av 2007 gruppnamnet Brus Brothers & Arne. Kortfilmen Midsummers Eve, som handlar om midsommarfirande i Blåliden, visades på Umeå Internationella Filmfestival hösten 2007. Än bättre gick det för kortfilmen Jord (Earth), som byggde på smalfilmer från Blåliden 1973. Den visades på Tromsö International Film Festival januari 2008, där denna västerbottenskildring också nominerades till priset Tromsöpalmen.
Toivo Burlin med kameran 2006. Per-Arne Sträng vid datorn 2006.
Ur filmen Jord av Toivo Burlin, Jon Johansson och Per-Arne Sträng 2007. Originalfilmerna gjordes av Tommy Johansson i Blåliden 1973.
Sommaren 2007 blev dynamisk och händelserik. Förutom filmarbete och skrivprojekt hölls 30 juni ett välbesökt årsmöte för BIF med efterföljande fest i Saln. Förutom Sträng, S. Burlin, T. Burlin och Johansson besöktes Blåliden av gamla vänner och blålidianer som K. Nilsson, Hansson, Tegström, Hörnberg och Ola Tengstam. Under sommaren 2007 påbörjades även en omfattande renovering av huset och gården. Dasset i ladugården fick nybyggd ränna medan därefter husets ytterdörr, brotak och två köksfönster totalrenoverades av Toivo Burlin och Maria Runesson. I detta arbete fick de experthjälp av Kuno Nilsson, Sture Holm, Blåliden, och Roger Granström, Slipstensjön. Detta välbehövliga arbete, med särskilt fokus på fönstren, fortsattes under 2008–2009 av Runesson (Burlin fr.o.m. 2009) och T. Burlin.
Omfattande fönster- och dörrenovering inleddes 2007 av Toivo Burlin och Maria Runesson.
Under 2008 slutförde den senare arbetet med sin doktorsavhandling i musikvetenskap, Det imaginära rummet. Inspelningspraxis och produktion av konstmusikfonogram i Sverige 1925–1983 (Göteborgs universitet 2008), i Blåliden. Nya inbyggare under året var Carolina Liedman och Per Ole Lund och under 2009 Erik Bystedt. Under 2008 fick Blåliden dessutom en ny vänort, L:a Sänneryd, utanför Hjo. Vängåvor i form av en spiselkrok och en osthyvel utbyttes mellan Toivo Burlin och Sänneryds representant Conny Runesson. Under 2009 fortsattes fönsterrenoveringsarbetet, men därtill byggdes, på Maria Burlins initiativ, en örtagård med såväl mynta, oregano och luftlök – plantor som hon tidigare har hämtat i olika svenska klosterträdgårdar.
Omslagslogotyp till Toivo Burlins Det imaginära rummet. Inspelningspraxis och produktion av konstmusikfonogram 1925-1983, 2008.
Magdalena Burlin 2009. Per Ole Lund 2009.
Hugo Lindmark, Per-Ove Norgren och Kuno Nilsson hälsar på hos Stefan Burlin, Toivo Burlin, Jon Johansson och Carolina Liedman september 2008.
Sedan 1991 har drygt fyrtio personer bott i huset. Men många fler än så har besökt Blåliden, och på ett eller annat sätt bidragit till husets kultur. Stundtals har de också påverkats av den, vilket givit olika resultat. Många alster av de mest skiftande slag har skapats på och också inspirerats av platsen: Musik, poesi, vetenskapliga texter och konst. Blåliden är både huset, platsen, och alla de människor och djur som kortare eller längre tid vistats där, och bidragit till att göra platsen känd. I såväl inlandet som i landet. En myckenhet av kulinariska delikatesser – och en och annan smaklöshet – har skapats och inmundigats i Blåliden. Det har faktiskt uppstått något som kan kallas för ett genuint Blålidenkök: Rätter som Strömming a´la Henry, Stures halstrade tjäder, Gädda i foliepaket, Såvas i korvbröd, torkad såvas och torkad gädda, Ikkörrsöpp/Ekorrsoppa och Ekorrhjärna på morotsbädd kan få det att vattnas i munnen på de flesta. För att inte tala om dryckerna Tures kallkällvatten, Blålidens Bulik, Blålidens Akvavit och Blå Bergets Solvin. Eller den välsignade efterrätten Blålidens Smulblåbärspaj.
Vy över Blåliden i augusti 2009.
© Toivo Burlin 2000–2009. Fotografier tagna av Maria Burlin, Toivo Burlin, Fanny Carinasdotter, Pär Hansson, Jon Johansson, Tommy Johansson, Jennie Larsson, Roland Nilsson, Per-Arne Sträng m.fl. och används här med benäget tillstånd.
Bilaga: BIF:s styrelser:
2000–2003
Sture Hörnberg, ordförande
Jon Johansson, sekreterare
Henrik Tegström, kassör
Fanny Carinasdotter, vice ordförande
Stefan Burlin, vice sekreterare
Mia Flyckt, vice kassör
Toivo Burlin, ideolog
Per-Arne Sträng, justeringsperson
Hanna Tiitus, justeringsperson
2003–2004
Toivo Burlin, ordförande
Jon Johansson, sekreterare
Hanna Tiitus, kassör
2004–2005
Toivo Burlin, ordförande
Hanna Tiitus, sekreterare
Jimi Axelsson, kassör
2005–2007
Toivo Burlin, ordförande och fungerande sekreterare
Jimi Axelsson, kassör
2007 (interimstyrelse)
Toivo Burlin, ordförande
Per-Arne Sträng, sekreterare
Jimi Axelsson, kassör
2007–2008
Toivo Burlin, ordförande
Jon Johansson, sekreterare
Stefan Burlin, kassör
2008–2009
Toivo Burlin, ordförande
Magdalena Burlin, sekreterare
Stefan Burlin, kassör